Längre och längre rundor

De senaste tio dagarna har jag cyklat sammanlagt 45 mil. Underligt nog verkar jag (läs: mina knän) ha hållit ihop, trots att det varit en del längre turer inblandade. 90, 130 och 170 km är avverkade, och nu ska jag bara försöka göra någon sväng på drygt 200 km också innan Vätternrundan bryter ut. Dessutom är det nog dags att köra ett par motionslopp för att inte vara "han den där" i gruppen.

Hur fixade jag då knäproblemen? Det blev en riktig old school-lösning. I stället för SPD-pedaler och fastspända fötter har jag gått tillbaka till tåstöd och remmar. Det förefaller som om den frihet och möjlighet till omväxling det ger när det gäller fötternas placering är precis vad mina knän behöver. Förmodligen hade jag kunnat få samma resultat genom att låta proffs justera mina klossar också, men det här kunde jag göra själv ...

En sak jag varmt kan rekommendera är för övrigt High5:s energidryck 4:1. Det verkar som om den kan hålla mig igång väldigt länge, och är klart smidigare än fast föda när man cyklar långt.

12 saker jag lärt mig ...

... under de första månadernas träning:

1. Var rädd om dina knän. Värme är bra, kyla dåligt när du anstränger dem. Richard Wolf har så rätt när han säger att du kommer att sakna dina knän när de är slut.
   
   
2. När du misslyckas med punkt 1: Vila, värme, Voltaren. Gör det ont mer än fem dagar är det dags att prata med en sjukgymnast.
   
   
3. Det är värt pengarna för oss nybörjare att låta ett proffs kolla din sittställning på cykeln. Du minskar skaderisken och ökar hastigheten. Vad mer kan man begära?
   
   
4. En fixie är ett bra redskap för grund- och vinterträningen. Välj en utväxling som är en smula för låg för dig, så kommer du att upptäcka att en kadens på 180 faktiskt är fullt möjlig även för oss dödliga. Vintertid är för övrigt dubbdäck guld värda även om de går tungt. Se det som extra motståndsträning.
   
   
5. Längre turer kan ha riktigt jobbiga partier då du börjar fundera på hur mycket det skulle kosta att ringa efter en taxi – kalla dem mini-depressioner om du vill. De går över. Knepet verkar vara att distrahera sig själv, så att man glömmer bort att det bitvis är ganska jobbigt att cykla.
   
   
6. Gammalt skrot håller längre än vad du tror – om du är beredd att meka själv och mycket. Det går alltid att använda grejorna ett tag till om du har generöst med fett, lagom lagerspel, fingertoppskänsla och en tung hammare.
   
   
7. Nya prylar är väldigt trevliga leksaker, och om du har pengarna och har tröttnat på att skruva med det gamla skrotet ska du slå till. Tro bara inte att du kan köpa dig till att bli en bättre cyklist. Det finns en klar poäng i Eddy Merckx klassiska: ”Don't buy upgrades. Ride up grades.”
   
   
8. Regn är inget problem om du bara klär dig rätt. Med rätt kläder kommer du att vara fuktig och varm, med fel kläder blir du kall och blöt.
   
   
9. Drick. Kanske kommer du att bli anmäld till stilpolisen om du har en vätskeryggsäck och cyklar landsväg, men det är väldigt smidigt att kunna dricka en slurk var femte minut, oavsett vad du för tillfället gör med händerna.
   
   
10. Ät. Varje 20 km är det dags att ta en bit av någonting energirikt om du cyklar längre än fem mil. Ingenting i hela världen är kul då blodsockret faller som ett skadskjutet JAS-plan.
    
    
11. Motvind suger inte. It Blows. Planera din träningsrunda så att du har medvind den sista biten hem. Få saker känns bättre än att äntligen få vinden i ryggen efter att ha suttit i bocken på styret och kämpat mot en stadig motvind några mil.
    
    
12. Ha med dig vettiga verktyg och reservdelar. I princip ska du kunna skruva ihop hela din cykel med ditt multiverktyg, och du bör vara säker på att din pump faktiskt klarar av att ge däcken det tryck de ska ha. Prova hemma, så slipper du få otrevliga överraskningar i ösregn sju mil hemifrån.

Alltid är det någonting ...

... som ska krångla. I går tog jag ytterligare en matforsrunda, och till att börja med kändes knäna bra. Efter ett tag började det kännas lite i baksidan av dem, så jag stannade och höjde sadeln ca 5 mm.

Varför jag höjde sadeln? Det kan man verkligen fråga sig. Egentligen borde jag ju veta att om det gör ont på baksidan ska sadeln ned några millimeter, för har leden sträckts ut för mycket. Det är bara om det gör ont på knäets framsida som man ska höja sadeln, men jag måste ha fått ett tillfälligt hjärnsläpp. Resultatet blev mycket riktigt att det gjorde ont sju resor värre innan jag var hemma igen, så i dag är det träningsfritt. Man ska ha sådana dagar också, men eftersom det bara är 37 dagar till Vätternrundan får det inte bli för många.

Det är resan, inte målet

Dagens träningsrunda tog mig till Matfors. Cyklar man från Sundsvall via Sidsjön, Allsta osv blir det en runda på 45 kilometer tur och retur, vilket väl får anses vara godkänt med tanke på att min knäskada fortfarande bråkar med mig.
Visst, det gör bara ont den första milen, dvs tills jag värmt upp ordentligt, men bara det faktum att det inte vill ge sig någon gång är oroväckande. Samtidigt är det svårt att inte ta i lite extra när solen skiner, fåglarna sjunger och de naturromantiska klichéerna står som spön i backen.
Nåja. Hur som helst är det kul att cykla, och krånglar inte knäet mer än så här kan jag förhoppningsvis göra en runda på 10 - 12 mil till helgen.