”Century a month”

Amerikanska långdistanscyklister pratar om att cykla ett century, dvs 100 miles. På bikeforums.net:s långdistansforum finns det en ”century a month”-challenge, vilket innebär att deltagarna ska cykla minst en 161 km-tur per månad.

Någonting motsvarande på svenska har jag inte hittat, men jag skulle gärna vilja ha ett sådant mål. Om inte annat för att det faktiskt känns lite tomt efter Vätternrundan.

Sagt och gjort. Mitt nya träningsmål är att göra minst en tur på minst 20 mil varje månad fram till nästa Vätternrunda. December och januari kan nog bli riktigt intressanta ...

Lärdomar från Vätternrundan

Vad har jag då lärt mig av det här? Egentligen inte så mycket, men några saker har fastnat:

• Det är alltid den mest udda prylen som går sönder. I mitt fall lyckades jag haka fast cykelväskan i fästet för gps:en, och bryta sönder det en halvtimme innan start

• Buntband är bra. De kan bland annat ersätta ett gps-fäste :-)

• Det kostar inte på så mycket att ha med sig lite extra grejor. O.K, min cykel blev döpt till Turistbussen, men det gick ändå väldigt bra att hålla hyfsat tempo uppför backarna och dra i motvinden.

• Ett crossbromshandtag skulle inte ha skadat i klungkörningen. Att ligga med bromsberedskap i drygt 20 mil gav mig en liten öm punkt i vänster axel.

• Saltgurka är gott. Det gjorde nytta och bröt den något söta sportdryckssmaken.

• Det skulle inte skada att ha mer rutin på klungkörning.

• Även gruppen bör träna klungkörning ihop.

• Å andra sidan är det bra att ha tränat långkörning på egen hand också. Då blir du van vid att bita ihop och kämpa med motvinden.

• Undvik allt för långa pauser. De tar tid och du stelnar till.

• 13 timmar 41 minuter var precis den tid som min GPS klarade sig på sitt batteri. Första slut-på-strömmen-varningen kom med målet inom synhåll :-)
  

Det fungerade!

När jag rev tältet i Motala strax efter ett på morgonen den fjortonde så var jag skeptisk.
Jag var inställd på att det skulle bli en lång dag, och på att det skulle göra ont. Jag hade med andra ord väldigt stor respekt för Vätternrundan.

Visst, det var kallt i början, och jag fegade ur och tog ett par voltaren i förebyggande syfte, men på det stora hela var det här helt klart den trevligaste cykeltur jag gjort de senaste tio åren. Vädret var bra, sällskapet var trevligt – stort tack till gänget från Happymtb.org:s sub 12-klunga! – och jag kände mig aldrig vare sig öm eller trött. Allt bara rullade på, och det bekräftade min teori om att medellånga distanser mer är en fråga om att äta, dricka, och att förlora respekten för avstånden.

Hade det inte varit för kompisarna i sub 12-klungan hade jag förmodligen bränt ut mig vid 20-milsstrecket, men eftersom vi tog det hela lugnt och fint, så hade jag gott om energi kvar. De sista fem milen höll jag väl så högt tempo som under loppets början, och kunde dessutom ligga och dra rätt hårt i motvinden. Det här måste göras om!

Tiden? Jag missade 12-timmarsmålet, men 13:41 är inte illa det heller. Och rullsnittet var drygt 26 km/h, vilket ger en tid på ca 11,5 timmar om jag räknar bort pauserna :-)