Dags att ladda inför nästa säsong

I år har jag nått mitt mål, dvs att göra en hel brevetserie och bli superrandonneur.
På bilden har jag precis gått i mål på 60-milen och ser ju onekligen rätt nöjd ut.
Problemet med att nå målet är bara att då stannar man ju. Och det var inte riktigt vad jag hade tänkt göra.
Alltså kommer den riktiga utmaningen först nu, att ladda om och lyckas sikta in sig på nästa års mål. Jag säger inte att jag nu omedelbart ska dra igång ett ännu hårdare träningsprogram, men jag måste hitta nya mål som känns vettiga. Tyvärr är PBP 2011 inte riktigt nära nog för att fungera som nästa mål, så jag måste hitta mer närliggande utmaningar.
Förmodligen är CK Distans 20-mil i februari ett bra delmål, och sedan har jag ju varit stor i truten och lovat att göra dubbla brevetserier + en 100-mil under 2010. 2011 är det PBP, och 2012 vill jag köra Vättern på min Long John :-p
Hur som helst ska jag nog skruva ihop en mountainbike och leka lite i skogen också.

Fixade det

60-milen gick bra. Eller i alla fall så bra som det nu kunde gå efter omständigheterna.
En lätt förvirrad berättelse finns här, på happymtb.org, men den är snabbt ihopkommen och saknar rätt många detaljer.

Till exempel skriver jag inte ett enda ord där om den grävling som fräsande, spottande och svärande försökte springa ikapp med mig på västsidan av Storsjön. Jag tackar inte heller den vänliga familjen i Hallen, som både signerade mitt tidkort och lät mig fylla vätskeryggsäcken när allting var stängt. Jag nämner knappt den lilla tuppluren jag gjorde i en busskur mellan Svenstavik och Brunflo, och jag säger nästan ingenting om hur svart den regnvåta asfalten var mitt i natten.

Jag säger inte ett enda ord om hur dum jag kännde mig vid tvåtiden på natten när jag gjorde en dum gest – Sven-Olof gör en magisk gest! – och slet loss kabeln till belysningen i 35 km/h utför en backe, hur rädd jag blev när jag hörde det plingande ljudet av samma kabel mot framhjulets ekrar i kolmörkret, eller hur lång tid de tre sekunderna kändes som innan jag fick igång reservlampan.

Inte ens alla de låtar som fastnade i huvudet får något utrymme i den texten. Jag vill passa på att be alla de som utsattes för mina sångövningar under resan om ursäkt. Nu har jag lärt mig att varken "The internet is for porn", "Dagny" eller "Så skimrande var aldrig Brunflo" fungerar i à capella-arrangemang för trött och sliten solocyklist.

Men. Jag gjorde det. 20, 30, 40 och 60-milen är avklarade och jag är super-randonneur. Det känns bra. Nästa år är målet två brevet-serier.

Snart ...

... ska jag cykla 60 mil. När jag började träna strax efter nyår var jag inte i speciellt bra form. Det är jag inte nu heller, men den här distansen känns faktiskt som om den är inom det möjligas gräns.
Efter att ha räknat på min snitthastighet under 40-milen så känns det som att jag precis ska hinna fram innan den där macken vid 27-milsstämplingen stänger vid åttatiden på kvällen, men man vet ju aldrig. I värsta fall får det bli en alternativ stämpling.

Trögtränat

Just nu går inte träningen riktigt bra. Å andra sidan finns det en stor ljuspunkt, och den är att det tydligen ska gå att köra 60-milen på hemmaplan. Det blir Alnö CK:s runda upp till Östersund, runt Storsjön, och tillbaka igen. Klart smidigare än att behöva åka långt och cykla på helt okänd mark.

Det börjar dra ihop sig

Om mindre än en månad är det dags för vad som sannolikt blir årets längsta cykeltur, CK Distans 60-mil. Den utgår från Västerås, och går via Skinnskatteberg, Kopparberg, Karlskoga, Askersund, Borensberg, Norrköping och Flen tillbaka till Västerås.
Jag vet att jag fixar 40 mil, men däremot vet jag inte hur pass kul de där extra 20 milen kommer att bli. Jag är inte heller säker på om jag ska sikta mot att köra non-stop eller om jag ska ta en stödvila på några timmar. Förmodligen kommer det att bero på dagsformen och om jag får sällskap med någon som är ungefär lika långsam.
Till helgen ska jag – om allting fungerar som det ska – göra en längre träningsrunda, och sedan kliva upp efter ett par timmars sömn och köra ett pass till. Det kan vara bra att testa hur kroppen beter sig och vad som händer under de förhållandena, men jag är trots alla goda föresatser om att tänka positivt inte säker på att jag ser fram mot det :-)

Milsamlandet fortsätter

En stunds semesterbesök hemma hos föräldrarna innebär bland annat att jag kan testa mig själv på en del gamla favoritrundor.
Jag är inte riktigt lika snabb på de första 12 kilometrarna som jag var som sjuttonåring, men å andra sidan putsade jag mitt personbästa på de 81 kilometerna ned till Övik med två minuter. Ny tid är 2 timmar 55 minuter, i stället för den gamla rekordtiden från någon gång i slutet av åttiotalet.

Innebär det här att jag har lyckats hinna ikapp min flyende ungdom? :-)

För övrigt ska jag leta rätt på bilden på mig med mammas gamla badmössa som regnskydd över hjälmen. Alltid roar det någon ...


Dagens ord: Utgår på grund av tekniska problem.

... ooops.

Jaja. Jag skulle säkert ha uppdaterat den här bloggen också. Och det har jag, men inte speciellt ofta. Men det betyder inte att jag har låtit bli att cykla.

Låt oss köra en melodikryssinspirerad snabbgenomgång av vad som hänt sedan sist.
Jag har fixat 20, 30 och 40-milen med Alnö CK, men varit för förkyld för att kunna köra Vätternrundan.

20-milen gick i raskt tempo de första milen. Så raskt att jag släppte även den mindre stressade klungan efter lite drygt halva sträckan. Jag skulle varit klart långsammast uppför backarna även om benen inte krampat ihop totalt. Inför nästa år ska jag vara både lättare och bättre tränad, och siktar mot att hänga med klungan några mil till :-)

30-milen var en behändlig historia. Vi var bara två man, men eftersom Dick Fredin är PBP-ancien var vi kanske inte riktigt samspelta. Å andra sidan var det väldigt lärorikt. Redan under 20-milen hade Dick tipsat mig om magnesiumtabletter för att minska krampkänningarna, och det hade uppenbarligen gjort storverk. Ingen kramp, och eftersom vi växeldrog upp till Kälarne blev det ett ganska bra tempo dit.
Gubbarna på macken där vi stämplade undrade lite spydigt om vi inte skulle ha varit i Italien i stället när vi klev in i våra lycraspejsade utstyrslar, men fick faktiskt lite mer respekt i tonfallet när de fick höra att vi siktade mot 30 mil innan dagen var slut.

Efter stoppet i Kälarne blev det ännu mer uppför -- Dick har lagt banorna och han verkar älska uppförsbackar :-) Det innebar att jag blev duktigt ifrånåkt, och det blev rätt mycket soloåkning mellan Kälarne och Bräcke. Jag skickade i den näst lägsta växeln, knappade fram höjd över havet på Garmin 305:an och malde på. Efter ett tag passerade jag 300 meter över havet och bestämde mig för att jag skulle vända om jag var tvungen att klättra över 350 meter. Vid 340 bestämde jag mig för att sätta gränsen till 400 meter i stället, men naturligtvis fick jag äta upp det uttalandet också. Den högsta punkten mellan Kälarne och Bräcke ligger på 401 meter över havet om någon undrar :-)

Stämpling och vattenpåfyllning i Bräcke, och vidare längs E14 mot kusten. Det är en ganska tråkig väg, och den första milen efter Bräcke går stadigt uppåt. Dessutom var det en jämn och fin motvind.
Efter några mil kom Dick ikapp mig igen. Han hade stannat och ätit i Bräcke, och sett när jag åkte förbi. Vi höll ihop resten av sträckan, och kom i mål på 13.19. Eftersom det är drygt 20 minuter snabbare än vad jag körde Vättern på i fjol känns det som en godkänd tid för en nybörjare.

40-milen blev på grund av diverse omständigheter jag inte rådde över en solorunda från start till mål. Vädret var strålande, och jag kunde hålla mitt eget tempo hela vägen. Det var en klart meditativ upplevelse, och efter den är jag rädd att jag är fullständigt fast i randonneurträsket.

Den här rundan börjar strax utanför Birsta, och går sedan förbi Timrå upp längs Lidenvägen till Stugun och Östersund. Sedan är det E14 hem igen.

Jag har fått frågan varför i hela friden jag gör såna här turer, och jag kan egentligen inte förklara det.

Hur ska man kunna beskriva känslan av tillfredsställelse i att ha gjort 201 av 400 kilometer, och då ha mindre än halva sträckan kvar?

Hur förklarar man det härliga i att kunna stanna mitt i ljusa sommarkvällen och lyssna på en riktigt begåvad näktergal?

Det går inte ens att förmedla det rätt lustiga i att bilister som normalt kör betydligt närmare cyklister i dagsljus, plötsligt håller ett väldigt respektfullt avstånd när de ser två röda 1-watts lysdioder och en reflexväst i halvmörkret vid vägkanten och inte begriper vad det är de håller på att köra om.

40 mil på 19 timmar, 23 minuter. Inte illa pinkat med tanke på att jag för några år sedan var tvungen att stanna och vila efter sju kilometer på mitt första träningspass i modern tid.
Nästa utmaning blir 60-milen, och det ska bli kul!


Dagens ord: Randonnörd, subst. Långfärdscyklist med (enligt omgivningen) asociala tendenser.

Ständiga ursäkter

Ännu en paus. Magen havererade, jag blev tvungen att dra en tand osv.

"No I didn't. Honest... I ran out of gas. I, I had a flat tire. I didn't have enough money for cab fare. My tux didn't come back from the cleaners. An old friend came in from out of town. Someone stole my car. There was an earthquake. A terrible flood. Locusts. IT WASN'T MY FAULT, I SWEAR TO GOD!" - Jake Blues(1980)

Men om jag inte har provocerat mitt vänsterknä för mycket nu, så ska här cyklas!

Dagens ord: Ekerö, subst. Gotland under pågående cykelturistinvasion.

Asfaltnötande

I dag gjorde jag årets första runda där (i princip) hela turen gick på asfalt. Hittills har jag mest kämpat mig fram på cykelbanorna genom snö och i modd, men nu var det äntligen dags för en liten provtur upp längs väg 320.
Visst, fina vintervägar är inte alls att förakta, men det här var hejdlöst mycket trevligare. Solsken, småfåglar med vårläten, och ... .... mina dubbdäck som surrade som en mindre motorsåg mot asfalten.
Suck.

Allt kan inte vara perfekt, och jag kommer förmodligen att behålla dubbdäcken på även om det blir en lite längre tur till helgen. Det kan utan vidare behövas på en del skuggigare ställen, och rullmotståndet gör bara det hela till ännu effektivare träning. Men snart är det förhoppningsvis dags att gå från Biltemas 32 mm dubbdäck till ett par ProRace3:or. Eller kanske en uppsättning GP4000S? Eller ska jag kanske gräva fram tubdäckshjulen och ett par riktigt trevliga Vittoriadäck? Beslut, beslut :-)

Dagens ord: Däckstas, subst. Känslan när man byter till de lätta, snabba tävlingshjulen och hör hur de hårdpumpade däcken sjunger mot asfalten.

... och där var han tillbaka!

Jag slog i knät i början av februari, och först nu har jag lyckats komma igång igen.
Ytterligare tre mil loggades i går kväll.

Dagens ord: Pungtering, subst. Känslan en man får när han hastigt grenslar en för hög cykelram.

Så nära ...

... men ändå inte.
Målet för januari var 50 mil cykel. Det blev "bara" 45,5. Å andra sidan har jag lyckats göra betydligt längre pass än vad jag trodde att jag skulle klara av så här tidigt på året, och om det inte vore för tidsbrist, dåligt väder och taskig planering/brist på dagsljus skulle jag nått målet. Hur som helst känns det skönt att turer på 6-7 mil börjar bli rutin.
Februari blir tuffare, men det ska jag också bli :-)


Dagens ord: Automagiskt, adj. Händelseförlopp med övernaturlig precision eller en logik utöver det vanliga.

Årets tyngsta träningspass

... i alla fall så här långt.
Jag hade stora planer – eller i alla fall en vag idé – om att försöka göra tio mil i dag, men det blev bara de drygt fyra milen ut till Juniskär. Det hade kommit en hel del blötsnö, så jag fick styra min cykel ungefär 13 av de 40,6 kilometerna på oplogade cykelbanor.
När snön gick upp till vevlagret var det dags att börja styra i stället för att försöka cykla. Mitt i ett av de tyngsta styravsnitten tittade jag ned, och såg att båda hjulen stod stilla. Skärmarna var fullpackade med snö, så hjulen gick inte runt. Efter en snabb bortmontering av skärmarna gick det mycket lättare.

En snitthastighet på 8,9 km/h i kombination med snittpuls på 159 bpm över drygt fyra timmar är kanske inte normalt för landsvägscykling, men det var säkert nyttigt ...
Det här passet ska jag komma ihåg om det känns motigt att ge sig iväg ut någon gång till våren eller sommaren.

Dagens ord: Camelbakelit, subst. Den särskilt hårda is som fryser i munstycke och slang till din vätskeryggsäck.

Basmilen fortsätter

I går blev det 41 kilometer tur och retur Juniskär. Som vanligt hann jag inte iväg förrän det var mörkt, men med mina hembygda P7-diodlampor var det ganska ljust ändå.
Hur som helst vill jag ha en nyare vintercykel.
Den gamla Bianchin fungerar, men den har inte plats för bredare däck än Biltemas 32-millimeters dubbdäck. Dessutom har jag fått göra rätt fula finter för att få dit skärmarna. Nokian W240 på 40mm vore trevligt, och då krävs det mer plats i ramen.
En Cotic Road Rat verkar uppfylla de önskemålen, så det är nog dags att kolla priset på en sån ram.


Dagens ord: Pudelsnö, subst. Zappabesjungen gul vägkantsdekoration.

Mera glättigheter

I går kom det en del snö ovanpå blankisen. Som tur var, så frös snön fast på isen och gav ett betydligt strävare underlag. Tyvärr gjorde den inte det överallt. På en del ställen var det i stället ett tunt lager kallsnö på vad som redan innan var hal is. De fläckarna var omöjliga att skilja från områden med bättre fäste förrän man låg där.
Nåja. Ingenting brutet, och jag fick 71 kilometer i min träningsdagbok.
Benen kändes bra, och kroppen verkar återhämta sig hyfsat snabbt efter den där onyttiga pausen på några månader ...

Dagens ord: Snöyra, subst. Den desorienterade känsla du får när alla landmärken försvinner i snöfallet.

I dag var det glatt

I dag var det några plusgrader och mycket halt. Jag hade tänkt göra en längre tur, men efter en mil vände jag. Det var inte någon idé att fortsätta halka fram på helspänn. Det är nästan så att jag föredrar kylan.


Dagens ord: Dubbiös, adj. Fackuttryck för att beskriva kvalitén på riktigt billiga vinterdäck.

Känsliga tittare varnas

Arton grader minus är på gränsen till för kallt även för en ganska envis cyklist. Efter ungefär en timme slutar tårna att rapportera in, och vattnet i vätskeryggsäckens slang har frusit långt innan dess. Det går att tina upp slangen, men mitt tuggande på munstycket verkar ha fått det att börja läcka. Inte mycket men tillräckligt för att de droppar som kommer ska bygga upp ett rätt ordentligt isskägg.

Dagens ord: Boreorealistisk, adj. En allt för optimistisk inställning till vinterhalvåret.

På spaning efter den tid som flytt

I dag var det vilodag från träningen.

Jag bläddrade nyss igenom ett loppisfynd, en gammal Teknikens Värld från 29:e december 1988, och hittade en platsannons som väckte många minnen.
Hade jag inte sökt det journalistjobbet på Teknikens Värld hade jag inte blivit sommarbarn på den tidningen den sommaren. Hade jag inte blivit det, hade jag nog aldrig gått journalistutbildningen, bott i Sundsvall och undervisat på Mittuniversitetet.
Stora delar av min tillvaro som den ser ut i dag är med andra ord direkt eller indirekt följder av att jag av en ren slump halkade in på journalistiken när jag som nittonåring sökte ett jobb jag inte skulle våga söka idag, eftersom jag fortfarande inte anser att jag är riktigt kvalificerad ...
Förmodligen har jag blivit väldigt mycket fegare. Å andra sidan har jag börjat hitta tillbaka till min dåvarande hobby, eftersom sommarjobbet på Teknikens Värld var orsaken till att jag blev tvungen att avanmäla mig från Sverigetempot.


Dagens ord: Nostalgiro, subst. Beteckning för cykelloppen Tour de Retard och Ronde van Retaard.

Blåsningen

I dag for jag inåt landet en liten bit. Efter att ha kämpat hårt i vad som kändes som betydligt fler kilometer än det var, så bestämde jag mig för att vända. Jag var djupt besviken över min taskiga kondition tills jag vände och insåg att jag hade haft en fem sekundmeters motvind.
Hem gick det mycket lättare.

Att jag sedan fick syn på min profil i spegeln när jag skulle byta om, och konstaterade att jag såg ut som om jag skulle dö av hjärtfel i "Fyra bröllop och en begravning" var förstås mindre kul, men jag jobbar på att minska både massa och volym. Och skulle jag ta på mig en broderad väst skulle jag se ut som en jäkla hobbit.


Dagens ord: Nyårslyftet, subst. Tillfällig ökning i försäljningen av medlemskort för gym i början av januari.

Nytt år, nya föresatser

Året inleddes med ett kort pass på cirka två mil, men herrejösses vad tungt det är att börja träna när man struntat blankt i allt sånt de senaste månaderna.
Målsättningen för 2009 är rätt ambitiös, så nu vill det till att träningen blir det också :-)
2008 gjorde jag misstaget att inte ha några egentliga mål för träningen utöver en vettig tid på Vätternrundan, så efter Vättern hade jag inte någonting kvar att sikta mot. I år blir det annorlunda. Årets mål är nämligen rätt många:

• Fjolårets tid på Vätternrundan ska putsas med någon timme.
• En komplett brevetserie på 20, 30, 40 och 60 mil.
• Stockholm – Göteborg non stop.
• Ett antal motionslopp ska genomföras.

Med andra ord borde jag ha rätt gott om motiverande datum att sikta mot i år.


Dagens ord: Hialös; adj. I total avsaknad av hi.